Usch ! Var inne och läste en blogg som jag brukar läsa ibland och hon skrev om beslutet om att behöva ta bort sin häst. Vill ni läsa inlägget finns det här.

Blev riktigt berörd eftersom jag själv fick ta bort min första ponny och bästa vän Belinda för ett tag sen. Belinda var min första egna häst som jag delade tillsammans med min syster. Stora syster som alltid varit  mycket längre än jag växte ur Belinda ganska fort och då blev hon bara min. Belinda tog mig ut på mina första träningar, tävlingar och ridläger. Hon var en bestämd madam och en blixt i omhoppningen. Tävlade henne fram till året då hon fyllde 22 och avlutade sista tävlingen med vinst :) Efter det reds hon i 1 års till för att sedan pensioneras. Jag blev lite för stor att fortsätta rida henne och kände att Belinda hade gått 15 år som tävlingsponny och förtjänade nu lite vila. Hon blev en liten ullboll och var stallets sötnos. Hon gick i hagen och åt sin älskade betfor till året hon fyllde 27.

Hon började se dåligt och gick ifrån att vara pigg och frisk till att ha svårt att röra sig. Allt hände på 2 veckor. Vi tog då beslutet att ta bort henne. Var självklart jätte jobbigt men på något sätt föll sig beslutet naturligt. Hon hade varit mig trogen och ställt upp för mig, då skulle jag göra det för henne också. Tyvärr är det baksidorna med att ha djur. I samma stund som man blir ägare för man också det tunga ansvaret som många fruktar. Den dagen man står inför beslutet om man ska ta bort sitt djur eller inte måste man tänka med hjärnan och inte hjärtat. Om jag hade valt med hjärtat hade jag velat ha Belinda kvar i 50 år till men det var inte det rätta valet för henne. Våra djur kan inte välja beslutet själva det måste vi göra åt dom.

Vi valde trotjänar avlivning(bultpistol) som jag tror är det bästa sättet om man använder sig av kunnigt folk. Jag valde att inte vara med vid avlivningen. Tror att hon hade känt att jag var stressad i stunden och då kanske hon också blivit stressad. Istället gav vi henne till kunnigt folk som var lugna och trygga. Hon avslutade sina dagar med att mumsa i sig en stor hink betfor och nu springer hon runt på himlens gröna ängar och lever livet :)

Ha en fin eftermiddag !

// Emma